f o r e v e r n e v e r l a s t

Jag har tänkt en massa. Jag är skiträdd men ännu mer hoppfull och kanske rentav överlycklig.
Jag vill kunna komma hem till Dig, till oss. Till ett hem som är vårt. Jag tror på det, jag tror det skulle fungera så himla bra. Det skulle vara så fint.
Vi skulle vakna upp tillsammans på söndagar och solstrålar från fönstret skulle dansa på Ditt nakna bröst genom skira, vita gardiner, och Du skulle få små söta levande skuggmönster på Din hud. Och vi skulle gå ut på stan för att äta en frukost som kanske egentligen borde vara en lunch och det skulle vara sådär lagom varmt. och härligt.
Jag skulle gå med Dig i parken och vi skulle sitta i gräset och allt skulle vara så himla fint.

Stad och land spelar mindre roll. Bara vi får det att fungera.