Mer SB12 åt folket.

För några helger sen, när jag jobbade en söndagförmiddag, fick jag kommentaren
-"Det är inte mitt fel att du jobbar på en söndag! Du ska inte vara sur på mig."
Allt utspottat på fin polacksvenska. Kvinnan hade rätt, det var inte hennes fel. Men jag var sur. Jag var så sur att jag skulle kunna slå henne, eller någon annan villig, på käften.

Man möter många olika sorters människor under en treårsperiod på Mobilia. Det är allt ifrån Aluma-Assar som kommer in och köper en mini-Kalanchoe för en femma (jag undrar alltid var de förvarar sina blommor. Är man hemlös så är det ju inte direkt så att man sätter den i fönstret. Fattar inte.) till åttioåriga Royalist-Rut med sin "fina" likpäls från 1852 och Versace-cocabonnar tilll Mercedes-Mohammed som ska ha en stor fet bukett i regnbågens färger till sin dotters förlovning.
En sak har de, skulle tippa på ca 75 % av kunderna, i allafall gemensamt och det är dålig hygien och really crappy common sense.
Är det konstigt att man blir på dåligt humör när man varje dag möter människor som spottar när pratar, hostar i handen, luktar skit och flåsar med en andedräkt som om de levt på sopor eller avföring hela sitt liv? Blir man inte sjuk i pesten så blir man fan bitter.
Jag fick redan som liten veta att man inte hostar eller nyser i handen, den ska man ju hälsa med. Vart tog den allmänna uppfostran och det sunda förnuftet vägen? Hur skulle kunden reagera om jag snöt mig i den skrynkliga tjugolappen jag fick slängd på disken av kunden innan och gav tillbaka den som växel?
"Här har du tillbaka tjugo spänn och lite slemhosta, varsågod, tack och välkommen åter så kan vi byta kroppsvätskor igen."

Ett förslag på munskydd och handsprit till oss i kassorna skulle fan sitta fint.