f o r e v e r n e v e r l a s t

När ska den tunga stenen försvinna ur mitt bröst?
När kan jag få lov att skratta och vara glad på riktigt. Jag vet inte när jag var glad sist.
Det kanske inte är meningen att jag ska få vara lycklig. Jag vet att det är mitt eget fel. egentligen. Jag borde inte skylla på något annat. Men det känns som att jag är omringad och när jag tar ett ostadigt, försiktigt steg framåt så hoppar någon fram och sticker mig med en kniv. Inga livshotande hugg, bara små små. Men blodet rinner och det gör ont ändå. Jag kommer ingenstans. Vågarintekanintevetintehur. Hur?

Jag har tappat förmågan att veta vad som är rätt och fel. Rätt är fel och fel är rätt? Jag vet inte längre. Håller kanske på att bli sinnessjuk. Det kanske redan har hänt.
Försöker se mig själv utifrån, för att få ett annat perspektiv, men vad spelar det för roll? Vad är rätt och vad är fel.