NÄR?
Mina vardagar känns som en enda oändlig väntan. Väntan på nästa tillfälle jag får träffa mitt hjärta, väntan på besked. Väntan på en förändring. Det är olidligt. Att vänta är bland det värsta jag vet.
Jag känner tristess. Och oro. Jag trivs inte i mina kläder. Jag vill så mycket men jag vet inte vad. Allt detta och jag står fast på ruta 1. Fortfarande! Jag vill att saker ska hända. Detta äter på mig litegrann varje dag.
måndag, oktober 12
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar